Jag funderar lite då och då på vad som egentligen är "bra barnböcker". Spelar det någon roll vad vi vuxna tycker om barnböcker egentligen? Jag läser recensioner, bloggar och tips på Internet, men när det väl kommer till kritan så är det i alla fall hemma hos oss Lilla E som bestämmer vad som är bra böcker.
Visst, det är vi vuxna som köper böckerna och vi är med och lånar på biblioteket. Men ett inte helt ovanligt scenario är ändå att böcker som jag så gärna vill att hon skall älska och vilja läsa genererar uttryck om tråkighet. Och böcker som jag av olika anledningar tycker mindre om att läsa efterfrågas flera kvällar i rad. Men tack och lov så är vi överens om de flesta böckerna. Och det får mig lite att tänka på något som Pija Lindenbaum sa på en barnboksfrukost hos Rabén & Sjögren i höstas när hon pratade om att hon tror att barnböcker läses så mycket bättre av vuxna om de vuxna faktiskt tycker om att läsa böckerna i fråga. Och just Pija Lindenbaums böcker återkommer vi alltid till, jag och lilla E...
Hemma hos oss gillar vi böcker. För oss innebär det att vi köper en del böcker, men också att vi lånar böcker på biblioteket. För ett tag sedan lånade vi en blandad hög för kvällsläsning med lilla E. En kväll ville hon att jag skulle läsa Herr Kattzon och Lilla Morrhår och berättade att den handlar minsann om en stor katt som får en kattunge i present. Jaha, har pappa redan läst den för dig? undrade jag. Nej, jag har läst den själv! Och mycket riktigt, bilderböcker går ju att läsa även om man inte kan läsa ord riktigt än...
